Elände, elände.
Jaha, så kan det gå. Det blev inget Dalarö idag.
Anneli steg upp redan strax före halv 10 och bryggde kaffe. So far so good tänkte jag: Hon är laddad att åka vid 11-snåret mot Dalarö.
Tji fick jag när hon berättade att förra onsdagens infektion verkade ha kommit tillbaka. Så är det med ett nedsatt immunförsvar. Så det blev att ringa Bröstcentrum som rekommenderade att åka till akuten. På vägen dit ställde vi in Dalaröbesöket och Anneli fick en 10-dagarskur med en ny penicillin.
Coverbandets trumslagarpojke meddelade på What's App att hans cytostatikabehandling gjort honom matt och infektionskänslig så det blir inget rep nu på tisdag. Jag tycker det är dax för ingenjörskåren att gripa in och lösa den jävla sjukdomens gåta. Ingen annan har ju lyckats trots stora framsteg.
För att vända något tråkigt till nåt gott så slapp vi åka drygt 30 mil i sommarvärmen utan AC. Att handla ingredienser till en Caesarsallad på en försommartom Flygfyren kändes oxå bra. Salladen blev en succé och taxichauffören/kocken fick 2 glas vitt vin till lunchen och det hjälper ju alltid när det känns lite "strävt".
Idag är gissningsvis den sista varma dagen på några dagar. Vinden vänder till nordlig imorgon. Ska bli ganska skönt tycker jag själv. Min pappa Bengt skulle fyllt 100 år imorgon om han levt så jag åker nog bussen till Lidingö imorgon och firar honom tillsammans med snart 99-åriga mamma samt syster Annika och svåger Lasse.
Efter lunchen blev det att flytta på blommor och planteringskrukor. Samt trimmra ner maskrosor. Innan dom går i blom och förökar sig.
Kommentarer
Skicka en kommentar